Ljus och blomma på Vipeholmsgraven
Till årets allhelgonahelg besökte Marianne Hermansson från FUB Lund Norra kyrkogården i Lund och lade ned blommor och tände ljus vid minnesstenen för de patienter som vistades på Vipeholms sjukhus och som begravdes anonymt på kyrkogården. FUB Lund har som tradition att varje allhelgonahelg med blommor och ljus hedra de personer som ofrivilligt vistades på Vipeholmsanstalten och dog där och som där utsattes för ovärdiga experiment under en tid när personer med utvecklingsstörning betraktades som mindre värda.
Det är en grav för de som inte hade anhöriga som ville eller kunde bekosta en hederlig begravning. För dem blev det en enkel begravningsceremoni utan sång och utan blommor. Fyra skötare följde med till begravningen som bärare.
På minnesstenen står texten ”Var resan stormig huru skön är hamnen”. Graven finns i nordöstra hörnet på Norra kyrkogården nära den gamla Sofiagrillen.
De senaste åren har händelserna på Vipeholmsanstalten och behandlingen av de där intagna personerna uppmärksammats genom dokumentärer och film, nu senast med dokumentären av Glada Hudiksteatern ”Det kunde varit vi”. Författaren Majgull Axelsson har i romanform med boken ”Ditt liv och mitt” berättat om en familj med en son med intellektuell funktionsnedsättning där sonen placerades på Vipeholmsanstalten och det trauma på olika sätt som drabbade framför allt honom men också familjen främst hans syster.
Graven finns också utmärkt på Lunds turistinformations karta över intressanta gravar och platser på Norra kyrkogården (nr 18) – se länk